- Om du nu är så kär i honom Sara, varför berättar du då inte det för honom? sa Emilia

- Därför han inte känner lika dant. sa jag

- Och hur kan du veta det?

- Därför att jag känner det på mig sa jag.

- Jag tycker i allafall du ska berätta hur du känner, han kanske känner lika dant, 

kommer du på festen ikväll? jag ska dit sa Emilia i telefonen.

- Ja jag kommer, vi ses där.

 

 

 

Jag höll kvar telefonen vid mitt öra och bara njöt av tystnaden i vår lägenhet.

Mamma och Pappa och lillebrosan är borta i sommar stugan och jag vägrade följa med.

Vad ska en 15 årig tjej på landet och göra?

Där finns inte ett skit att göra. 

 

Jag drog på mig den rosa klänningen.

- Den får duga, sa jag för mig själv.

När jag hade på mig den fick jag en känsla av att mamma fortfarande var vid liv.

Hon gav mig den för 1 år sen innan hon gick bort.

 

Jag drog den svarta mascara borsten över mina ögonfransar.

Satte upp mitt hår i en stram hästsvans.

Jag satte på riktigt hög musik i mitt rum.

Jag började dansa för mig själv som ett jävla rethard.

 

Jag blir så himla lycklig av musik, den fyller alla tomma håll inuti mig.

Dom tomma delarna efter mammas död.