Kapitel 2. You're the reason (Emilias perspektiv)

Medans Sara och Sebbe dansade, kom en kille upp till mig och frågade.

- Hej, ska vi dansa?

- hej... ja visst!

 

Jag blev väldigt glad och kände hur det pirrade till inuti mig.

Han såg väldigt bra ut!

 

- Vad heter du frågade han.

- Jag heter Emilia.

- fint namn, jag heter Erik.

 

Vi forsätte att dansa tills sången tog slut.

Sen kom sara fram till mig.

Jag berättade inte om min "dans" med den främmade killen för Sara hade

munnen full med ord från hennes dans, jag han inte berätta det.

 

Skrivet av Elin

Kap. 2 You are the Reason (Saras perspektiv)

Emilia stod och väntade på mig utanför festen.

Vi båda klev in tillsammans i den stora ljusfyllda lokalen.

hög musik spelades och många dansade på dansgolvet.

 

Och där såg jag honom.

The love of my life, Sebbe!

Han stod i ett hörn med några av hans kompisar.

Emilia såg direkt vem det var jag kollade på.

 

- Gå fram till honom sa Emilia.

- Nej, men han får bjuda upp mig om han vill dansa.

 

Jag mötte hans blick. Han log och kom mot vårt håll.

- Hej, vad kul att du är här! Vill du dansa?

- Ja.

 

Han tog min hand och tryckte sin kropp mot min.

Det var en långsam låt och han förde mig i takt till musiken.

Jag kände mig varm inuti.

 

Han viskade i mitt öra.

- Du är väldigt bra på att dansa.

- tack, du med.

- vill du hänga med mig hem efter festen?

det tog några sekunder innan jag svarade.

- jag vet inte.

- jo, kom igen!

- okejdå.

han log mot mig.

jag undrar var han har planerat? vi hade ju nyss mött.

Han har aldrig velat göra något med mig förut.

Vi har bara gått i samma klass i 4 år. och han har aldrig sagt något till mig.

och så vill han plötsligt att vi ska dansa och att jag ska följa med honom hem.

 

När låten var slut gick jag fram till Emilia.

- Jag ska tydligen hem till Sebbe efter festen är slut.

- va! skojar du?

- Nej, han sa det jag lovar!

- You got a date, you got a date!!!! sjöng Emilia.

Vi båda började skratta.

 

Skrivet av Linnea.

 

 

 

 

Ändrade planer!

vi tänker ändra en del på berättelsen för vi eller jag blev inte så nöjd

vi  kommer ha kvar det gammla men ändra lite. bara så ni inte blir helt förvirrade.

så ni kan läsa om kap 1 (Emilias perspektiv)

och sen så klart kap 2 (bådas)

 

xoxo lilly :)

 

Kap 1. Party Time (Emilias perspektiv)

Jag lade på samtalet med Sara och började klä på mig för festen.

Jag tog på mig smink, fixa håret och sen hoppade jag in i en taxi och åkte till Claras fest.

 

 

Jag steg ut ur taxin och gick in till festen, allt var magiskt !

 

 

Jag tog upp min iphone och slog Saras nummer.

Efter några toner kunde jag höra hennes röst.

 

-Sara, kommer du snart? det är helt otroligt vackert här.

-Ja, jag ska skynda mig.

-Okej, bra! var här om 10 min senast!

-Ja, jag skyndar mig.

Sen lade hon på,

 

Skrivet av Elin

Kap 1. Party Time (Saras perspektiv)

 

- Om du nu är så kär i honom Sara, varför berättar du då inte det för honom? sa Emilia

- Därför han inte känner lika dant. sa jag

- Och hur kan du veta det?

- Därför att jag känner det på mig sa jag.

- Jag tycker i allafall du ska berätta hur du känner, han kanske känner lika dant, 

kommer du på festen ikväll? jag ska dit sa Emilia i telefonen.

- Ja jag kommer, vi ses där.

 

 

 

Jag höll kvar telefonen vid mitt öra och bara njöt av tystnaden i vår lägenhet.

Mamma och Pappa och lillebrosan är borta i sommar stugan och jag vägrade följa med.

Vad ska en 15 årig tjej på landet och göra?

Där finns inte ett skit att göra. 

 

Jag drog på mig den rosa klänningen.

- Den får duga, sa jag för mig själv.

När jag hade på mig den fick jag en känsla av att mamma fortfarande var vid liv.

Hon gav mig den för 1 år sen innan hon gick bort.

 

Jag drog den svarta mascara borsten över mina ögonfransar.

Satte upp mitt hår i en stram hästsvans.

Jag satte på riktigt hög musik i mitt rum.

Jag började dansa för mig själv som ett jävla rethard.

 

Jag blir så himla lycklig av musik, den fyller alla tomma håll inuti mig.

Dom tomma delarna efter mammas död.

Musiken är en del av mig.

 

 

 

 

Skrivet av Linnea.

 

 

 

 

 

 

Prolog

Jag kände hur det börja pirra i min kropp

när hans hand råka röra vid min när han sprang förbi mig genom korridoren.

Jag var kär. Fruktansvärt kär.

Jag var kär i fel person.

Jag var kär i Sebbe.

 

Sebbe, den som alla tjejer var kära i.

Tro mig, jag menar verkligen alla.

 

Vad är kärlek? När det pirrar i kroppen

och droppar av svett rullar nerför pannan,

och rysningar som sprider sig över kroppen, är det så det känns när man är förälskad? 

Eller är jag bara allmänt konstig?

 

 

Prolog skriven av linnea.

 

Välkommen till min nya blogg!